Migrän

Så underbart när man i ena stunden är precis som "vanligt" och så i nästa har man början till migrän.. (Hoppas ni förstod ironin i det hela?) Utan förvarning! Bara sådär, pang bom, vips ungefär. Börjar med att jag känner mig enormt stirrig, sedan kommer flimmret framför ögonen, föremål försvinner framför en och man känner verkligen paniken i kroppen, man vet att när det här flimmret avtar så väntar en skyhelvetes huvudvärk och en enorm seghet och som en typ fördröjning i synen? Skit sjukt. Och det är inte bara så den dagen man fått migrän anfallet, även nästa, inte huvudvärken, men det att det känns som att synen är "efter", hela en själv känns efter på något sätt.
Satt ju i bilen, tänkte åka upp till Coop för att kolla gummistövlar då dom säljer ut dom för halva priset, perffa att kunna köpa in till båda barnen i större storlekar, men då började stirrigheten och flimmret. Great, verkligen.
Jimmy åkte förbi apoteket för att köpa Ezee (har ju aldrig testat dom, men tänkte att det är väl värt ett försök, vad som helst för att slippa den äkcliga smärtan som sätter sig i ena sidan av huvudet och ansiktet, för att sen efter några timmar byta sida..?) Så tog två stycken på en gång och han skjutsade hem mig så jag kunde lägga mig. Fan va arg man blir, när man planerat något och så blir man skit förhindrad tack vare något sånt här!
Hur som, kom hem, la mig på soffan och försökte sova.
Vaknade upp, Jimmy hade hämtat Vendela på dagis, flimmret för ögonen var så gott som borta, men det traditionella segheten och som jag skrev ovan, "efter"-heten var ett faktum. Och huvudvärken för att inte glömma. Yey. På högra sidan, ner runt högra öga, mot början av kindbenet.  Ont ont ont. Alltså hade inte ezee något vidare effekt, men som jag hade lyckats läsa på bruksanvisningen så skulle man ta två till om man inte hade märkt av någon effekt, sagt och gjort. Har det hjälpt? Nej.
SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT! rätt ut sagt..
Men Vendela var skit gosig mot mig när hon kom hem, förklarade att mamma hade ont i huvudet så hon satte sig bredvid mig i soffan, "ont i pannan" sa hon, blåste och pussade mig på pannan och kramade om mig ett flertal gånger. Söta söta underbara barn!

En riktigt detaljerad beskrivning av mitt lyckade migrän anfall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0